Det ligger en dimma och kyla över Örebro, men
det är en kylig dimma som jag inte uppskattar, det är oktobermörkrets fuktiga och
kyliga täcke som lägrar sig över staden som en dödens andedräkt och förvandlar mina färder på cykel till ett hasardspel som jag förgäves försöker vinna. Det
finns ett annat land och en annan plats i mina tankar just nu, ett land där man
inte behöver frukta för någon halka eller kyla, en plats där inga tjocka kläder
behöver bäras så fort man ska gå utanför dörren, ett land där folket inte
känner till ordet minusgrader. Resorna till det landet har på senare år blivit
som en drog för mig, en drog vars beroende jag varken vill eller kan undkomma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar