Minns du den sommar/Greenfields

Gunnar Wiklund/The Brothers Four

 

Minns du den sommar. Ängen stod grön.
Minns du den natten. Vi möttes ut på ön.
Minns du den skogen i sommarnattens ljus.
Minns du den stigen, vi gingo till ditt hus.
Jag var förälskad för allra första gång.

Grönskan är borta, helt liksom du.
Glömd är den sommar. Den finns ej längre nu.
Glömd är den natten vi gingo i din skog.
Glömd är den drömmen att aldrig vi fick nog.
Var är den kärlek, som levde hos mig då?

Jag ej begrep, när du mig övergav.
Hur jag än dig söker, som molnen över hav.
Jag bara vet, att ingenstans du finns.
Ändå uti världen, du är den jag minns.

När det blir sommar, ännu en gång,
då skall jag sjunga om dig i denna sång.
Då skall jag låtsas att skogen är sig lik.
Då skall jag segla förbi din tomma vik.
Det är den kärlek, som aldrig kan ta slut.

______________________________________

Once there were greenfields...kissed by the sun
Once there
were valleys...where rivers used to run
Once there were
blue skies with white clouds high above
Once they were part
of an everlasting love
We were the lovers who strolled
through greenfields

Greenfields are gone
now...parched by the sun
Gone from the valleys...where
rivers used to run
Gone with the cold wind that swept in
through to my heart
Gone with the lovers who let the dreams
depart
Where are the greenfields where we...used to
roam?

I'll never know what made you run away
How can I keep searching when dark clouds hide the day?
I
only know there's nothing here for me
Nothing in this wild world is now
left for me to see

But I keep on waiting...until you
return
I keep on waiting until the day you learn
You
can't be happy when your heart's on the roam
You
can't be happy until you bring it home
Home to the
greenfields...and me ones again.

41 dagar kvar...